Kore wa bokura no sakebi desu. Kore wa watashitachi no inori desu. Sekai ni heiwa o kizuku tame no.
Efter Sadako Sasakis död 1955 började hennes vänner och skolkamrater samla in pengar för att resa ett monument över Sadako och alla andra barn som dött till följd av atombomben, som Yoko Moriwaki. Insamlingen växte och skolbarn från hela Japan hjälpte till på olika sätt.
5 maj 1958, på den japanska helgdagen こどもの日 (Kodomo no hi, Barnens dag) avtäcktes Barnens fredsmonument, designat av Kazuo Kikuchi och Kiyoshi Ikebe, i Fredsparken i Hiroshima.
Under huvudstrukturen hänger en trana i brons som fungerar som ett vindspel för den fredsklocka den hänger från, delar donerade av nobelpristagaren Hideki Yukawa.
Under monumentet står ett marmorblock där det är inhugget:
これはぼくらの叫びです これは私たちの祈りです 世界に平和をきずくための
(Kore wa bokura no sakebi desu. Kore wa watashitachi no inori desu. Sekai ni heiwa o kizuku tame no)
”Detta är vårt rop, detta är vår bön: för att bygga fred i världen”.
På monumentet finns änglar som symboliserar de barn som dött av på grund av atombomben, och på monumentets topp står Sadako Sasaki avbildad, hållande en trana över sitt huvud.
Vid monumentet finns även montrar med mängder av tranor och konstverk gjorda av papperstranor som skickats till Hiroshima från hela världen.
Årligen skickas ungefär 10 millioner tranor till International Peace Promotion Department i Hiroshima stad.
Tranorna placeras i montrarna och byts ut allteftersom nya konstverk och senbazuru tillkommer.
Vad gör man med så mycket papper efter att tranorna varit i montern? Återvinner det såklart.
I Orizuru Tower intill atombomsdomen och på fredsmuséet kan du köpa origamipapper av återvunna tranor.
